Innan jag blev gravid så har man ju både hört och läst om gravida kvinnor som jag fått massor av olika komplikationer.
Det där välkända illamåendet, sömnsvårigheter, trötthet, sammandragningar och foglossning från helvetet.
Listan kan göras väldigt lång.
Och såklart så tror man ju det värsta om sig själv, att det är väl klart att jag kommer få alla dessa olika åkommor.
Så idag när folk frågar hur jag mår och hur jag mått under hela graviditeten så skäms jag nästan lite.
För jag mår så otroligt bra!
Kände inget illamående under den första tiden, var inte speciellt trött, men klart att man passade på att vila lite om tillfället gavs. Inte känt en enda sammandragning än så länge, peppar peppar.
Och det jag trodde skulle drabba mig värst var humörsvängningar, men de har inte heller visat sig.

Idag går vi in i vecka 26 och jag mår strålande! För var dag så längtar vi mer och mer efter den lilla personen som just nu lever rövare i min mage.
Sist vi var hos barnmorskan var i fredags 6/2 så fick vi höra bebisens hjärta slå för första gången och det var en helt fantastisk upplevelse! Jag kände precis lika i fredags som när vi var och gjorde ultraljudet i vecka 18, det är helt otroligt att det finns en bebis i min mage som mår och utvecklas precis lika bra som mig. Finns inga tecken på någonting avvikande.
Barnmorskan frågade från vilken vecka jag hade känt första rörelsen i magen och vad jag tror var första så var det i vecka 16. Och Marcus kände första sparken redan vecka 18, så de tyckte hon var tidigt. Men från vecka 18 så har jag känt bebisens rörelse varje dag. Så fort jag sätter mig i soffan och tar det lugnt så vaknar bebisen.  Ibland är sparkarna så hårda så man ser hela magen röra på sig.
Än så länge så har jag gått upp 6 kg vilket jag tycker är helt okey, bryr mig inte alls om vad vågen visar så länge jag mår såhär bra och bebisen utvecklas som han eller hon ska.

Vi vet ju inte vilket kön bebisen har, så än så länge får hon eller han heta bebisen. Vi ville ta reda på könet under ultraljudet, barnmorskan som utförde ultraljudet började med det viktigaste såklart att mäta så utvecklingen såg bra ut, och sen när hon var klar med det och skulle försöka se könet så vände sig bebisen om, och ville inte alls samarbeta. Så nu får vi allt vänta tills det är dags för den lille att komma ut.

Och som vi längtar! Vi siktar in oss på den 26 maj, men för mig så får du gärna komma några dagar tidigare <3